Mamma...

Idag är det 2 veckor sen som jag pratade med min mamma för sista gången....
Det går tungt , och vi fattar egentligen ingenting av vad som hänt!!!

Söndagen den 15/11 var min bror och svägerska hos mamma,de fick prata med läkaren som berätta att cancern var obotlig.. MEN de skulle se till att hennes allmäntillstånd förstärktes och SEN skulle de angripa metastaserna med cellgift.
Hennes liv var inte slut ÄN.. enligt läkaren!
Innan Christer (min bror) och Marie (svägerska) skulle åka hem så ville mamma att de skulle plocka fram neccesären för att hon skulle kunna göra sej iordning morgonen därpå, innan jag skulle komma och hälsa på henne.
Hon ville vara fin....

De sa hejdå kl 20 på söndagskvällen och mamma la sej för att titta på tv.
Läkaren berätta att hon hade fått smärtstillande lite senare, och den vanliga sömntabletten vid halv 1 på natten.
02.45 var blodsockret högt, de väckte henne och gav insulin.
När sköterskan gick in till henne kl 04 , så hade mamma somnat... för gott!
Lugnt och stilla....

För oss blev det en chock...som ett hårt slag i magen!
Vi hade inte väntat oss detta... och inte heller den ansvarige läkaren!
Men, vi får se det som så.. att mamma slapp plågas och bli märkt av cancern, hon somnade in med vetskapen om att en morgondag skulle gry.
Mamma ville inte dö, hon älskade livet!!
Hon lämnar många goa minnen.... för mej var hon den bästa på jorden och jag saknar henne mer än jag trott var möjligt.
Jag känner att jag ALDRIG vetat vad sorg är , förrän nu... även fast min mormor/farmor/farfar mm gått bort !!
Hade ingen aning om att man kan gå sönder ända in i själen!!!!!
Men... jag tror på ett liv efter detta och jag är övertygad om att mamma är med mej på ett eller annat vis... hon tröstar mej när jag bryter ihop och hon finns hela tiden vid min sida!!

På fredag blir det begravning, gruvsamt.. men ändå skönt för henne att få ro.
Så fort hon fått den sista vilan så ska vi börja med att tömma vårt barndomshem.... det känns värre än tungt.
Brorsan och jag kommer att ta vara på allt, inget ska slängas (det blir lätt för mamma sparade inte på gammsaker).
Hon var sååå stolt över sitt hem... och vi ska ta väl vara på hennes livsverk!!
Vi är många som hjälps åt ...

Bilden på mamma här under , är tagen den 17 september, när hon varit hos Daniel i stockholm.
Precis 2 veckor efter den tagna bilden så blev hon akut sjuk med kräkningar.
Man kan inte förstå att det inte syns på en människa att de snart ska gå för att aldrig mer vända åter!!!
Här är hon sitt varma glada jag:)

Ta vara på dagen och varann... och tack för alla goa hälsningar!!